Vi är svenska poliser, vi är snälla

Performance

Elisabet Apelmo och Marit Lindberg

Vårt performance med titeln Vi är svenska poliser, vi är snälla gjordes till utställningen Polis, polis, potatismos Utställning om ett brott på Malmö Konsthall, sommaren 2010. En polispikét kör upp på ett torg, en polis kliver ut och börjar dansa till musik från bilstereon. Verket balanserar mellan å ena sidan maktdemonstration – polisen har makten på sin sida när han reclaimar ett torg och använder sig av de revolterandes uttrycksmedel genom att dansa i offentligheten. Å andra sidan skörhet – polisen är ensam och volymen är lite för låg, det är lite för ljust, lite som att vara först på dansgolvet och känna sig generad och lite för nykter.

Utställningen Polis, polis, potatismos utgick från Maj Sjöwalls och Per Wahlöös roman med samma namn. I verket intresserar vi oss för spänningen mellan de fiktiva poliserna Becks och Månssons solidaritet med arbetarklassen, och samtidens bild av polisen som den kommer till uttryck i media. Denna massmediabild handlar om konfrontationer mellan polis och invandrarpojkar/unga män, och om rasistiska tillmälen som använts av polisen såväl vid dessa konfrontationer ("apadjävel") som i polisens utbildningsmaterial ("Neger Niggersson"). Det är även en spänning mellan två tidsepoker: den svenska välfärdsstaten under uppbyggnad kontra dess nedmontering.

Liksom romanens titel är vår titel autentisk. Två småpojkar smet från sitt hem i en Stockholmsförort. När de kom till centrala Stockholm togs de om hand av polisen, som sa till pojkarna: "Vi är svenska poliser, vi är snälla".

Polisen dansar till musik av Eurythmics, Patti Smith, The Knife och Laleh. Samtliga musiker använder sig liksom Sjövall & Wahlöö av populärkultur för att framföra samhällskritik.

BACK